Du och jag Alfred

Min powerwalk förvandlades till en springtur på en mil. Dagen efter
fest, dessutom. Man kan om man vill. Måste dock tillägga att jag
sällan får baksmälla, har endast haft fyra baksmällor i min
fylleera, däremot blir jag rätt seg och det kan värka i skelettet. Men
i dag kände jag ett enormt glädjerus när jag satte på Iron Maiden på
full volym i min Ipod och jag var bara tvungen att springa. Kilometerna bara
rann iväg och jag kunde inte sluta springa, allt var bara fantastiskt. Där
runt Skede sprang jag, med min älskade Ipod. Det kändes som i filmen
om Emil i Lönneberga, "du och jag, Alfred". Ni tror säkert att jag är
konstig och jag klandrar inte er för det. Man får lov att vara konstig ibland,
men vill bara poängtera att jag älskar att springa med full volym, då är
livet som i en dröm.

Nu blir det kaffe!

Kommentarer
Postat av: Camilla

Åh, Frida du är bara för goér. Emil i Lönneberga....hm, tycker nog att "här kommer pippi långstrump" hade varit mer passande. Om jag inte minns helt fel så var hon en favvo i din barndom...hehe. Kram

2010-10-18 @ 12:34:23
URL: http://www.millasbo.blogspot.com
Postat av: OM

Det är vackert... Jag sitter här med en tår i ögat. snyft

2010-10-18 @ 14:06:50
URL: http://farjebloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0